Ni vet hur det brukar kunna vara när kompisar med samma sorts humor hänger ett tag? Klart ni vet. Störigt beteende, våldsamma skrattsalvor, chips och bubbel (sabrerad eller ej), halva meningar, orent tal, hittepå och stolleprov. Precis så var det med Sir Thomas More och Erasmus av Rotterdam. Eller, ja, kanske inte hela tiden, men en gång när Erasmus hälsade på och bodde hos More i London skrev han på en vecka ett humoristiskt verk som kom ut just detta år: Moriae Encomium – alltså Dårskapens lov, en hyllning till Dårskapen personifierad. Texten beskrivs som lättsam och underhållande, och blev oerhört populär och läst av både påve och pleti. (Jag försökte mig på att läsa den, men orkade inte särskilt långt; jag tror humorn har ändrat sig lite – inte så mycket mellan 1500-talet och nu kanske, men däremot mellan 1511 och 1590-talet när Shakespeare skrev pjäser som ännu idag får folk att skratta sig fördärvade.) Men bilden i mitt huvud av de två polarna Erasmus och Thomas More som sitter och pokulerar, drar ordvitsar på latin och garvar så att tårarna rinner – DEN får mig att klucka för mig själv så att jag väcker katten.
Bilderna föreställer Erasmus i skrivartagen, plus en illustration av Dårskapen, tecknad av ytterligare en medlem av kompisgänget, Hans Holbein d.y.
Lämna ett svar