1388

…hände något som åtminstone jag trodde låg så där en 400 år längre fram i tiden. Den första nationella miljölagstiftningen i Europa genomfördes nämligen av det engelska parlamentet: man antog en lag som innebar förbud mot att kasta sopor och avfall i diken, floder och kanaler. Nedsmutsning av både vattendrag och luft var redan tidigare ett problem – framför allt garverierna äcklade ner folks inandningsluft och dricksvatten, och måste ligga nedströms och utanför städerna – men nu lagstiftade man alltså mot den. Å andra sidan är det precis som vanligt: det faktum att det infördes lagar, förbud och straff innebar inte att luft- och vattenföroreningar inte förekom före eller efter, utan tvärtom just att de förekom, och fortsatte att förekomma under följande århundraden (de förekommer tyvärr fortfarande, utom kanske just det där med garverierna). Eftersom vår nedräkning började 1827, missade vi till exempel The Great Stink i London i juli-augusti 1858; under den ovanligt heta sommaren detta år ruttnade i princip hela Themsen, nedgeggad och förorenad av inte bara industriavfall utan också av allt löst och fast avlopp, som vid denna tid gick rakt ut i floden i ett mäktigt mellanbrunt flöde. Folk fick kolera och dog som flugor, och man fick hänga ättiksindränkta tygstycken över fönstren på parlamentet, vars flodnära läge vid denna tid inte direkt var en selling point. Staden var i nöd, men fick snabbt hjälp av en ingenjör vid namn Joseph Bazalgette; likt en bajsets Batman kom han susande som en räddande ängel och konstruerade ett nytt avloppssystem. Tyvärr har man numera växt ur det; så sent som 2017 hittade man Londons dittills största s.k. ”Fatberg” i avloppssystemet under Whitechapel. Det var 250 meter långt och vägde lika mycket som elva dubbeldäckarbussar. Se där ett riktigt fredagsämne!
Det finns inga samtida äckelpäckelteckningar från 1388, så vi får hålla till godo med ett par betydligt senare (varav en speciellt bör tilltala El*), plus blobben och Bazalgette. Ni får själva gissa vem som är vem.