Den 13 mars detta år gjorde fransmännen en räd mot Winchelsea på engelska sydkusten, där de plundrade, förstörde och brände allt de kom åt. Jag tänker mig att vid det laget var Winchelseaborna mest benägna att himla med ögonen, rycka på axlarna och låna ut tändsticksasken själva: de var nämligen rätt blasé, härdade och erfarna plundringsoffer sedan tidigare liknande räder (bland annat 1337, 1359 och 1360); Winchelsea innehar faktiskt rekordet som mest invaderade fastlandsort i hela Storbritannien, med hela sju invasioner i bagaget. Vi tenderar ju att tro att William the Conqueror var sist i en lång rad av erövrare (från koloniserande romare som planterade vitlök och byggde bad till vilda ohygieniska vikingar som tvärtom gjort icke-badandet till en konstform) – men faktum är att de brittiska öarna varit med om hela 73 invasioner sedan 1066. Den sista – eller kanske en senaste – var i Fishguard, Wales, år 1797, under de franska revolutionskrigen; detta invasionsförsök ”ended in farce when so many of the invading soldiers got drunk” konstaterar min källa torrt.
I samband med att jag läste om allt detta fick jag lära mig ett nygammalt, otäckt litet ord: Chevauchée. Det betyder egentligen typ ”beriden promenad”, och är något av en eufemism för den form av väpnat angrepp som beskrivs ovan, och som är en typiskt medeltida företeelse; senare övergick man till att försöka svälta ut folk genom belägring i stället. Av bilderna kan man lära sig hur en medeltida chevauchée kan se ut – men också att John Waynes genombrottswestern ”Stagecoach” (”Diligensen” på svenska) från 1939 heter ”La Chevauchée Fantastique”. John Wayne dubbad till franska; the mind boggles.
Lämna ett svar