F* skrev ju igår om den långlivade tanten med det i sammanhanget så lämpliga namnet Live, som avporträtterades lagom till sin 116-årsdag. Så gammal blev inte Queen Elizabeth I, men hon hade ju å andra sidan en helt annan press på sig, med gott om ivriga paparazzimålare i närmiljön och ett rykte att leva upp till som oföränderligt ung och skön; ens egen eventuella åldersnoja framstår, i jämförelse, som ganska ofarlig : ”All other things shall change/ But she remains the same”, heter det till exempel i John Dowlands underbara ”Time stands still” (publicerad 1603, drottningens dödsår). Men hur såg hon egentligen ut, den idealiserade Queen Bess – och speciellt på äldre dar? Låt oss fråga en fransman, en tysk och en schweizare (Bellman var av någon outgrundlig anledning inte med i just denna gallupundersökning):
Den franske ambassadören (som väl saknade landsmännens lojalitet) var inte ett dugg imponerad; han noterade, då han träffade den sextiofyraåriga drottningen, att hennes ansikte var ”mycket åldrat…långt och smalt, och hennes tänder är mycket gula och ojämna.” Ett år senare, då hon var sextiofem, beskrev den tyske resenären Paul Henzer drottningen på ett sätt som låter tämligen opartiskt: ”Hennes ansikte är långsmalt, ljushyllt men rynkigt; hennes ögon små, men mörka och behagliga; hennes näsa är böjd, hennes tänder svarta (ett fel engelsmännen lider av eftersom de äter så mycket socker); hon bar löshår, och det var rött.” Till sist har vi vår gamle vän, schweizaren Thomas Platter (se 1588 och 1587) som entusiastiskt och lojalt mot den allmänna bilden beskriver den sextiosexåriga drottningen så här: ”hon var praktfullt klädd, och trots [sin ålder] mycket ungdomlig till utseendet; hon såg inte ut att vara mer än tjugo år gammal.”
Så långt kommen, började jag kolla upp det hur gammal drottningen var på olika kända och okända porträtt. Vid tiden för Kenilworth-frieriet var hon 42, och på ett av bifogade porträtt är hon precis det – men vilket? Här kommer ett antal bilder av en drottning Elizabeth som är 13, 25, 42, 55, 57, 59, 62, 69 samt 90 år gammal; kan ni åldersbestämma dem korrekt, skicka in svaret till Melodikrysset så blir de säkert både glada och förvånade. Bonusbild och dito film: en nästan otäckt levande, rörlig avbildning av Elizabeth, baserad på hennes dödsmask som 3D-scannats, målats och försetts med animatroniskt spökeri. Nå, 1574 var det ju: detta år vet man för övrigt att teatertruppen the Earl of Warwick’s Men spelade i Stratford. John Shakespeare var vid denna tid ålderman i staden; det hörde till rutinerna att för att ett turnerande sällskap skulle få tillåtelse att framföra en pjäs i en viss stad, måste de ge en provföreställning för stadens honoratiores först, så att dessa kunde avgöra om pjäsen var laglig och sedlig och lämplig för borgarna. Kan man tänka sig att pappa Shakespeare medförde den tioårige sonen till denna spännande händelse? Ja, det kan man, tycker jag (snälla, tyck det ni också!).
Lämna ett svar