Ett händelserikt år. Tycho Brahe förlorar en bit av näsan i en duell i Rostock; det var alltså ingen Norrköpingsnäsa han hade under silversnoken (se 1655). Detta år föds också Carlo Gesualdo, furste av Venosa. Han är berömd för två saker – en bra, och en riktigt, riktigt dålig. Den dåliga först. Gesualdo hade fått reda på att hans hustru Maria hade en älskare; i oktober 1590 fejkade han en jakttur och kom hem oväntat, alldeles lagom för att ertappa frun och sängkamraten in flagrante delicto, varpå han dräpte båda två och släpade ut dem nakna till allmänt beskådande. Eftersom han själv var högsta timliga auktoritet i sitt furstendöme, blev han så klart frikänd; han gifte om sig med Leonora d’Este, som han hämtade i Ferrara, och passade på att skriva musik för damorkestern där (se 1580). Det som var bra med Gesualdo var nämligen att han var kompositör och skrev madrigaler – märkliga, harmoniskt svävande, kromatiska skapelser som låter som inget annat man hört.
Sen kommer det en puma igen – eller rättare sagt en cougar: Diane de Poitiers, som tycks ha kombinerat ett skarpt intellekt med livsglädje, självsäkerhet och ett synnerligen fördelaktigt yttre. Hon blev lärare och sedan mätress åt Henri II – alltså han som var gift med Katarina av Medici och blev kung av Frankrike eftersom hans bror dog tennisdöden (se 1571). Henri var 15 då deras affär började; Diane var 35 (visst får man lite Macron-vibbar här?), och affären varade ända till Henris död (Diane överlevde honom med några år och dog just dagens år, 1566).
En annan som dog detta år var Nostradamus. DET hade han inte förutspått.
Bilderna: Gesualdo är lite lik P* K*, både till utseende och musikalitet (men jag är rätt säker på att likheterna slutar där). Dessutom Diane de Poitiers som jaktgudinnan Diana, och Brigitte Macron som sig själv.
Lämna ett svar