1540

Efter tråkigt avslut på sina första tre äktenskap, borde Henry VIII nog ha tagit en liten paus för att finna sig själv, skaffa en hobby och kanske även justera förväntningshorisonten, men icke: han gick och spajsade upp tillvaron med en postorderfru, Anne of Cleves. Det blev precis som när man fyllehandlar på eBay klockan tre på natten: eftertankens kranka blekhet slog till när bilden visade sig inte matcha varan (som vi kanske minns var Johan III ju medveten om denna problematik redan 1586). Ryktet förtäljer alltså att Holbeins porträtt av den blivande bruden var alltför smickrande, och när hon väl kom till England ångrade Henry sig; han anförtrodde sin Groom of the Stool (mer om denna person om ett par dagar) att han dessutom tvivlade på att Anne var oskuld, on account of ”her brests so slacke”. Thomas Cromwell avrättades, såsom varande den som tillhandahållit postorderkatalogen och rekommenderat brudköpet. Jag tänker att det är väl ändå Holbein som borde fått döden dö i så fall?
Returmöjligheterna var minimala även på 1500-talet; han blev alltså gift med och därefter skild från Anne (sex månaders äktenskap blev det med denna fru nummer fyra, men såvitt man vet inget som helst hanky-panky). Nitton dagar efter skilsmässan från Anne, gifte sig Henry med 17-åriga Catherine Howard som visserligen var pinfärsk och snygg, men som kanske just därför inte med nödvändighet ansåg det samma om sin 49-årige make, utan gav sig in i otrohetsaffärer. (Ja, så är det alltså: av Henrys sex fruar hette fem stycken antingen Catherine eller Anne. Undra på att vi gav dem nummer istället för namn i Boelspexet.) Bilderna: Not exactly an oil painting either (luggen! luggen!): Hans Holbein bredvid sitt möjligen förskönade miniatyrporträtt av Anne.