detta år föddes (troligen) en kvinna som benämnts den första kurtisanen – nämligen Imperia Cognati, eller Imperia La Divina, som hon också kallades (vilket låter lite som ett stage name från After Dark, men vem bryr sig när takbelysningen är av och lösögonfransarna på?). Vid 1400-talets påvehov var man nämligen betydligt bättre på att tolka de kyrkliga lagarnas bokstav än på att följa deras egentliga innebörd; kardinaler och präster fick inte gifta sig, men i stället för att försjunka i grubbel över varför detta förbud existerade, valde man i stället att tolka det som så att så länge man bara hölls med prostituerade, som man ju ändå inte kunnat gifta sig med, var det grönt. Samtidigt måste dessa eskortflickor vara, inte bara charmfulla och attraktiva, utan också socialt kompatibla med hovlivet, vara bildade och kunna konversera och föra sig i de högsta kretsar, och i kampen mot okänd lyxmat uppvisa ett bättre bordsskick än Julia Roberts. Allt detta kunde, och var, Imperia; hon blev under sin framgångsrika karriär inte bara exklusiv älskarinna åt något halvdussin romerska jetsettare i och utanför Vatikanen utan också vän och modell till målaren Rafael; det är Imperias pärlrosa hull vi ser i till exempel Rafaels målningar av Galatea respektive Sappho (se bilderna; skärt barn ///med stjärten bar///har många namn). Det sas allmänt att Rom välsignats av gudarna två gånger: krigsguden Mars gav staden Imperium Romanum, och kärleksgudinnan Venus gav den Imperia La Divina. När hon dog, inte ens trettio år gammal, ordnade bankiren Agostino Chigi (en av Imperias lyckliga halvdussin) en begravning så storslagen att den var årets sensation i den eviga staden.
Lämna ett svar