idag blir det mer kvinnohistoria, i form av en kort och rättfram redogörelse för två formidabla fruntimmer som föds detta år och sätter avtryck i historien på olika sätt. I april 1480 föddes Lucrezia Borgia, påven Alexander VI:s undersköna dotter (se 1519). Denna scandal beauty är idag (rättvist eller ej) mest känd som giftmordens drottning, och för att ha haft tre äkta män och otaliga älskare (däribland enligt uppgift Lucrezias egen bror Cesare), men i själva verket var hennes hjärna utomordentligt välmöblerad under den blonda, syndiga och lustfulla framtoningen – förutom den vanliga charmskoleutbildningen i lutspel, poesi och retorik kunde hon även tala flytande spanska, katalanska, italienska och franska, och skrev och läste latin och grekiska, och i pauserna mellan de minst åtta barn som hon födde, administrerade hon Vatikanens omfattande korrespondens plus senaste makens egendomar. Med det arbetstempot är det kanske inte så konstigt att hon bara blev 39 år gammal.
Vår andra nyföding detta år blev lite äldre, 48, men knappast för att hon arbetade mindre. Anna Taskomakare (efternamn eller skällsord?) föddes in i en förmögen borgarfamilj och blev bortgift med en likaledes framgångsrik taskomakare (väskmakare). Både Annas make och hennes ende bror, Simon, blev ett huvud kortare under Stockholms blodbad, men Anna tappade inte sitt för det minsann. Hon drev makens företag vidare, och lyckades dessutom för arvet efter brodern köpa in sig på Stockholms redan då heta fastighetsmarknad; hon köpte, renoverade och hyrde ut hus som den värsta hyreshaj plus handlade med järn från Arboga och koppar från Kopparberg. Kung Gustav Vasa kapade och lade rabarber på en av hennes järn- och kopparleveranser, men antingen var han en rättskaffens man (mindre troligt för en realpolitiker) eller så var hon en stridbar kvinna (mycket mera sannolikt), för några år senare kompenserade kungen henne faktiskt genom att skänka henne ett stenhus i Stockholm.
Lucrezia har vi ju redan sett bilder på, och Anna susade väl omkring och jobbade så mycket att hon inte hann fastna på bild, så här kommer i stället en ring med giftgömma av den typ som Lucrezia kanske hade använt om hon faktiskt var giftmörderska, samt ett exempel på Anna taskomakares väskproduktion. Nä, det sista var ljug; jag har egenhändigt rippat den från E*s Fb. Förlåt.
Lämna ett svar