Eftersom jag tidigare ofta och gärna berättat om extraordinära, karismatiska och begåvade kvinnor som till exempel Barbara Strozzi (1637), Hortense Mancini (1684) och Ninon de Lenclos (1705), tänkte jag idag koncentrera mig på ett par lite mindre attraktiva grenar där kvinnor genom tiderna också excellerat, nämligen gråtmildhet och intriglystnad. År 1438 skrevs nämligen den första kända självbiografin, The Book of Margery Kempe. I denna beskriver Kempe på Knausgårdskt manér sitt eget liv, sina religiösa syner och sina pilgrimsresor (till bland annat Jerusalem, Betlehem och Rom). Margery Kempe var känd för “constant weeping as she begged Christ for mercy and forgiveness” som det står i källorna; jobbig tant, tänker jag. I någon kortare paus i det ständiga gråtandet gifte hon sig med en man vid namn John Kempe; hon uppsände frenetiska gråtiga böner om ett kyskt och återhållsamt äktenskap, men med tanke på att hon blev mor till fjorton barn under sin levnad tror jag inte att hon blev bönhörd på just denna punkt.
År 1438 genomförde den 95-åriga Nang Keo Phimpha (namnet!) den sista av ett halvdussin statskupper och blev drottning av nuvarande Laos. Innan dess hade hon regerat landet i nästan tio år, fast inte under egen flagg; medan hennes äldre bror regerade landet höll hon sig i skinnet, men när brodern dog och en brorsons son tog över, lät hon avsätta denne i en kupp, halshögg honom och krönte sin egen son. Hon lät dock avsätta denne några månader senare, och uppsatte en brorson på tronen; lät sedan avsätta och mörda honom och ersatte honom med en annan brorson. Efter ett år avsatte hon denne och ersatte honom med en ny brorson. Denne regerade endast fem månader innan hon ersatte honom med näste brorson, som var kung ett halvår 1434 (om jag varit brorson till denna kvinna, skulle jag vid det laget ha emigrerat till Kanarieöarna). Hon lät sedan broderns sonson vara kung 1435-36, innan hon placerade den illegitime brorsonen Khong Keut på tronen. När denne avled av naturliga orsaker 1438, besteg hon för första gången själv tronen, men säg den glädje som varar beständigt: några månader senare blev hon avsatt och avrättad. Så går det.
Bilderna visar den gråtande Margery (och omgivningens reaktioner) samt en för fototillfället phimphad laotisk drottning.
Lämna ett svar