detta år dog Birgitta Birgersdotter, mer känd som Heliga Birgitta (eller Bridget of Sweden som hon heter på engelska, efter samma princip som Tom of Finland, fast lite heligare). Trots syner och uppenbarelser verkar hon på det hela taget ha varit ett rejält och kompetent fruntimmer; bland annat var hon en tid osannolikt nog hovmästarinna hos kungaparet. En sentida med-romarinna, drottning Kristina, konstaterade att hon ”hellre ville räknas bland de vettiga än bland de heliga”. Strindberg, den gamle nationalmisogynisten, däremot, anmälde som vanligt avvikande mening och kallade Birgitta “[e]n härsklysten, äresjuk kvinna som medvetet strävade efter helgonskapet och makten över ’det andra könet’”. (Jaså, hon också? Alla dessa härsklystna kvinnor som stackars Strindberg råkade ut för – det måste vara en konspiration.) Strindberg, som skrivit om Biggan i en pjäs, fortsatte: “Av denna osympatiska kvinna gjorde jag efter urkunderna den oregerliga tossa som nu finnes i dramat, ehuru jag till hennes ära lät henne vakna till klarhet om sin fjollighet och sitt högmod.” Jag tror jag lämnar det där, utan kommentarer, så det får riktigt sjunka in. Nedan: Strindberg blänger och Heliga Birgitta himlar med ögonen.
Lämna ett svar