Slaget vid Lund inträffade detta år, men jag tycker vi avverkade tillräckligt med skånska slag igår, och berättar istället om ett annat sätt att vara dräpande på. 1676 är nämligen också året då Zaporogkosackerna skrev sitt berömda brev till den turkiske sultanen, som svar på hans tidigare krav om underkastelse. Kosackerna verkar ha haft ganska kul när de skrev, åtminstone enligt Ilya Repins likaledes berömda målning av brevskriveriet (se nedan), men sultanen lär väl knappast ha uppskattat denna något säregna tolkning av konceptet internationell diplomati. (Jag ber här att få inlägga en liten Brask-lapp: om man är en känslig själ bör man sluta läsa här, ty detta tilldrog sig före triggervarningarnas och den politiska korrekthetens tid):
”Din turkiske Satan! Den förbannade Djävulens bror och kamrat, Lucifers sekreterare! Vad är Du för en helvetesriddare, som inte ens kan döda en igelkott med Din nakna rumpa? Din armé slukar vad Djävulen spyr ut. Du är inte värd att ha kristna folk under Dig. Vi fruktar inte Din här, och till lands och till sjöss skall vi slåss mot Dig. Du, Din babyloniske kökspojke, makedoniske tunnbindare, bryggare från Jerusalem, getapojke från Alexandria, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniska galt, tatariske bagge, skurk från Podolien, Kamenats bödel, världens och underjordens tokstolle, därtill en dåre inför Gud, Djävulens ättling, sendraget i vår k*k, svintryne, hästrumpa, rödhåriga hund, odöpta skalle. Så svarar kosackerna Dig, Din usling. Du kommer inte ens att få vakta kristna svin. Nu måste vi sluta. Vi vet inte vilket datum det är eftersom vi inte har någon kalender. Månen är på himlen, året i boken, och det är samma dag hos oss som hos er. Därför: kyss vår röv! Undertecknat, Kosjevoj ataman Ivan Serko med hela sin zaporogiska här”.
Nu får vi se om algoritmen uppskattar sällskapsleken ”Diplomati eller skällsord?”.
Lämna ett svar