1582

27 november detta år gifte sig den 18-årige Shakespeare med den 26-åriga Anne Hathaway. Åtminstone tror man det; fast med tanke på att det i kyrkboken i Temple Grafton står ”Wm Shaxpere” och ”Anne Whateley”, och på ett annat ställe ”William Shagspere” och ”Anne Hathwey”, kan man ju inte vara helt bombsäker. Å andra sidan stavade man ju dåförtiden lite som Ugglan i Nalle Puh; drottningens Master of the Revels kallar vår vän Will för Shaxberd i sin kassabok (se bild); Edmund Shakespeares lille son Edward (se 1607) står registrerad i kyrkboken som Edmund Sharksbye; och till och med Shakespeare själv skrev sitt efternamn på tre olika sätt i de sex namnteckningar som finns bevarade av hans hand.
Anne Hathaway’s Cottage, där Anne växte upp och bodde tills hon gifte sig, ligger i byn Shottery, i en trädgård som är så färgrik som en marsipantårta och så vacker som en mille fleur-gobeläng. Dit går man på tjugo minuter från Shakespeares föräldrahem; om man vandrar till Shottery över allmänningen i sensommarskymningen, kan man (om man bara lyssnar ordentligt med de rätta öronen) höra Wills steg bakom sig, där han skyndar till ett kärleksmöte på Hathaways höskulle. Det må vara hur det vill med tidens idiosynkratiska stavningsvanor – något som faktiskt ÄR bergsäkert är nämligen att makarnas dotter Susannah föddes sex månader efter bröllopet; till och med en humanist som jag kan räkna ut att det är något lurt med den siffran. Så kanske Stubbes hade rätt ändå om den allmänna engelska omoralen?