Detta år utmärker sig genom att i Mingdynastins Kina vaknade varenda människa precis varenda morgon med en tacksamhetens, fröjdens och häpnadens lilla lyckliga sång på läpparna. Den lät ungefär så här: ”Marken mjuknar, tralala, och blir fruktbar, hopp hurra; vi kryper runt på skurgumsknän, bland tallar, granar och morän, och torkar upp och sätter drän…” Åtminstone föreställer jag mig att det kan ha gått till så. Varför tror jag det? Jo, av skäl vi kan se först då vi rullar upp historien bakåt: landet hade faktiskt oavbrutet härjats av just torka, översvämning (och dessutom stora provocerande gräshoppsgäng) ända sedan 1434, alltså i fjorton år, med svält och nöd som huvudingredienser på matbordet. Men 1448 var det alltså slut med det; till och med gräshopporna ryckte på axlarna, stoppade händerna i fickorna och släntrade vidare, nonchalant visslande, och livet kunde så sakta börja återgå till det normala. Inte undra på att alla blev rätt glada – när någon slår en med en hammare i huvudet under lång tid känns det ju så oerhört skönt när de slutar upp med att göra det – men kanske också lite förvånade: varför hände det, och varför slutade det hända? Någon förklaring till dessa fjorton år av obetingat elände gives icke (till skillnad från Egyptens tio plågor som beskrivs i Andra Mosebok; dessa handlar ju om israelernas fångenskap, fast den naturvetenskapliga förklaringen lär ska vara det gigantiska vulkanutbrottet på Santorini cirka ett och ett halvt millennium före Kristi födelse). Vi Facebookhistoriker har däremot så pass nyligen umgåtts med aztekerna, som ju praktiserade människooffer som botemedel mot det mesta, att vi undrar lite över en sak. Under nästan exakt denna tidsrymd regerade Yingzong-kejsaren, sjätte kejsare av Ming (ursprungligt namn Zhu Quizhen, tempelnamn Yīngzōng, postumt namn Ruìdì – kärt kinesiskt kejsarbarn har ju många namn; se 1567); var det ingen som såg sambandet? Jag föreslår härmed att vi utökar det kinesisk-kejserliga fenomenet ”postum adoption” (se 1567 för beskrivning av även denna företeelse) till att även inkludera ”postumt människooffer”. Vi gräver upp Yingzong-kejsaren och dänger honom i Gula Floden (vattenlik, El*!), och vips så är eländet retroaktivt över.
Lämna ett svar