1405

Detta år dog den stentuffe erövraren Timur Lenk – kanske mer känd (i litteraturen åtminstone) som Tamburlaine, Tamerlan eller Tamerlano; kärvt barn har många namn. Han härjade minst lika mycket som sin gamle företrädare i mongolsadeln Djingis Khan, och tog makten med mottot ”Make Mongoliet Great Again”, och målet att återskapa just Djingis’ imperium. (Han verkar ha varit en smula besatt av Djingis, lite som en manisk släktforskare som försöker bevisa sitt släktskap med en eller annan hjälte; han gifte sig så småningom med en Djingis-ättling och kallade sig därefter för Timur Gurgan, ”den store khanens svärson”.) Förmögenheten han härjade ihop från Indien till Turkiet (och däremellan otaliga platser vilkas namn slutar på -istan) verkar huvudsakligen ha gått till ett enormt mausoleum i Samarkand, där han fortfarande vilar; dock hade mausoleet behövt vara ytterligare något större för att inrymma de mellan 17 och 20 miljoner människor som beräknas ha dött som resultat av Timurs härjningar. Namnet Timur Lenk betyder för övrigt ”Timur den halte” (han haltade efter en skada han fick när han som 20-årig smågangster försökte stjäla ett får från en herde som var lite duktigare med pilbågen än Timur kanske väntat sig); man kan ju tycka att det är lite bittert att han inte kunde skrapa ihop till ett kaxigare epitet med den karriären. Själv försökte han utan framgång sälja in smeknamnet ”Islams svärd”, men det fastnade aldrig riktigt; kanske skulle han i stället ha satsat på att beskriva sig som mannen som en gång kallade den ottomanske sultanen Bayezit I för pissmyra. Lite kul och kaxigt ändå, tänker jag.