Detta år, just på dagens datum, 6 december, svepte en våldsam storm in över Anglesey, som är en stor walesisk ö/halvö som käckt svingar sig ut i havet, på samma breddgrad som Dublin ungefär fast på andra sidan the Irish Sea. Anglesey var jämförelsevis förmöget och framgångsrikt på många sätt, en plats berömd för bördig jord och för sina oxar, kor och annan boskap (i utgrävningar har man hittat såväl stora präktiga stenhus som mynt och andra artefakter som tyder på ett relativt välstånd). Döm då om den jämmer och det elände som utbröt när man efter stormen insåg att den bördiga jorden helt eller delvis förstörts och begravts under sand; detta tilldrog sig ju tyvärr på en tid innan sandstränder, havsbad och turism blivit en betydligt säkrare inkomstkälla än att odla kossor.
Anglesey heter Ynys Môn på hemspråket – detta lär tydligen kunna betyda just ”Island of the Cow”; kanske (tänker jag) för att skilja den från den lite mer get-dominerade grannudden vars busiga innevånare tog över den COVID-stängda staden Llandudno i våras (se 1560). I poetiska sammanhang har Anglesey fått heta både Môn Mam Cymru (”Môn, Mother of Wales”), Ynys Dywyll (Shady or Dark Isle); Ynys y Cedairn (Isle of the Brave), och Y fêl Ynys (Honey Isle) – kärt Ynys har många namn, uppenbarligen.
Bilderna visar (i tur och ordning) utgrävningar på Anglesey, osannolikt gullig och raggig kossa på Anglesey, samt walesisk boskap som nyligen ådragit sig mediernas intresse: Anglesey-ko som stolt och unik trebarnsmor, samt (naturligtvis) de ostyriga getterna i Llandudno.
Lämna ett svar