Detta år avslutade Dr Johnson (se 1767) ett litet nätt skrivprojekt som han pysslat med på lediga stunder i tio år: en annoterad utgåva av Shakespeares pjäser. Det mesta är mycket läsvärt än idag, men om en av pjäserna (Love’s Labour’s Lost) skriver han, lite snörpmunnat (ty han levde på en tid då litteratur skulle vara fin och uppbygglig): “In this play, /…/ it must be confessed that there are many passages mean, childish and vulgar; and some which ought not to have been exhibited, as we are told they were, to a maiden queen.” Den innehållsförteckningen kan man väl strängt taget hålla med om – sprit, sex och hets mot folkgrupp, jajamänsan. Och Elizabeth I garvade antagligen så att den röda peruken åkte på sned (ty HON levde på en tid då man inte hade några såna hämningar, och det där med jungfrudrottning tror jag vad jag vill om). Länge leve den nedbyggliga litteraturen!
Lämna ett svar