Idag tänkte jag berätta om två olika händelser detta år; båda låter som om de var hittepå men är alldeles sanna. Jag börjar med att den ryske tsaren Peter den Store slutgiltigt lackade ur på sitt efterblivna folks ovilja att utvecklas och närma sig västvärlden i stället för Asien. I ett försök att modernisera och försköna dem åtminstone utseendemässigt, införde han en skäggskatt; den innebar att alla män utom präster och bönder måste betala 60-100 rubel om året för sitt skägg om man nu ändå framhärdade i att odla ett sådant (bönderna å sin sida var tvungna att betala en kopek varje gång de skräpade ner den urbana miljön genom att visa sin skäggiga nuna inne i städerna). För att säkra lagens efterföljande fick polisen fullmakt att offentligen raka skägget av var och en som vägrade betala skäggskatten trots uppenbar och lagvidrig ansiktsbehåring. Den som hade betalat sin skatt måste sedan bära en speciell skäggpolett – ungefär som ett hundskattemärke (se bild nedan).
Sommaren 1698 fick också häpet bilda ram till det som i historieböckerna (eller skvallerkrönikorna) kallas det Holsteinska raseriet. Det handlar om de huliganmässiga och högeligen omogna upptåg som den då sextonårige Karl XII och hans kusin Fredrik av Holstein-Gottorp roade sig med, summer of ’98. Hertig Fredrik kom till Stockholm för att gifta sig med kungens syster, men passade också på att roa sig med Karl och hans Stureplanskompisar i något som av beskrivningarna framstår som en blandning av barnkalas och svensexa. De red i galopp genom Stockholm och ryckte hattar och peruker av folk; de dängde ut möbler genom slottsfönstren (om bara TV:n respektive lyxhotellet hade varit uppfunna, hade de säkert kastat ut TV-apparater och slagit sönder hotellsviter också); de drack sig fulla som örnar och blåste körsbärskärnor på kungens ministrar. (Till skillnad från Lunds vanartiga studenter ylade de dock inte i kapp med förstföderskor – åtminstone inte vad man vet.)
Lämna ett svar