Både Bach och Händel föddes (hejdå, allrakäraste pojkar!), och så även Jonas Alströmer, potatispopulariseraren. Potatis och kaffe verkar gilla att färdas i flock (se 1756): liksom potatis-Jonas kom till jorden detta år, kom också det första kaffet till Sverige just 1685, enligt Landsarkivet i Göteborg (eftersom F lekte teaterhistoriker igår, får jag ju leka arkivarie idag). Landsarkivets källor visar att 425 gram kaffe inkom från Amsterdam på sommaren detta år. Inledningsvis såldes kaffet enbart på apotek i Sverige, då den ansågs lindra och bota sjukdomar. Claes Rålamb, politiskt sändebud i Konstantinopel på 1650-talet, blev förste svensk att beskriva smaken av kaffe; 1657 var det någon stackars konstantinop som slösade bort en kopp java på honom, varpå han otacksamt skrev en ganska grinig recension: Han berättade att turkarna nyttjade det heta kaffet ”i stället för brännewijn” och att man var tvungen att sörpla i sig drycken för att undvika att bränna sig i munnen – och inte nog med det: ”Det är elljest illa smakande, lijka som det wore lag af steckte Erter”. Bilden nedan föreställer en turkisk dam från denna tid, eklektiskt (för att inte säga ekumeniskt) iförd turban och jultomterock, just i färd med att knapra i sig vad som ser ut att vara ett Ballerinakex (choklad) till sin kopp kaffe – eller tänker hon rent av doppa det i den aromatiska drycken? Endast den okände franske målaren, och servitrisen i randiga sidenbyxor, vet.
Lämna ett svar