Molière (se även 1792 och 1705) spelade hypokondrikern Argan i sin egen pjäs ”Den inbillade sjuke” med sådan inlevelse att han faktiskt fick blodstörtning och dog några timmar senare. Molière sällade sig därmed till den exklusiva och lite sorgliga gruppen personer som dött på ett komiskt sätt; man fnissar och skäms och fnissar igen. Lully är en (se 1687); en annan är kompositören Ernest Chausson, som i cykelns barndom (1899) råkade cykla full rulle rakt in i en tegelvägg och dog på fläcken. Det är lite som i Graham Greenes berömda novell ”A Shocking Accident”, där huvudpersonen går genom livet med traumat av att hans barndomstragedi (att fadern dog) skedde på ett så bisarrt sätt att alla han berättar för skrattar sig fördärvade (”A pig fell on him”).
För övrigt var Molières levnads- och familjeförhållanden, i likhet med hans död, något bisarra: han hade ett långvarigt förhållande med den berömda aktrisen Madeleine Béjart, som också var hans medgrundare och dito direktör i teatertruppen – men när han väl gifte sig, tio år före sin död, var det med Madeleines dotter, skådespelerskan Armande Béjart.
Nåväl, i Molières fall kan man alltså i alla fall konstatera att han inte gick i mål med en gris i huvudet, men huruvida den ultimata dödsorsaken var alltför välspelad hypokondri (eller rent av Isbrand eller Diemerbrock; se igår), därom tvista de lärde.
Nedanstående fyra bilder ger den julledige möjlighet att spela ’En ska bort’; flera möjliga svar finns, kan jag avslöja.
Lämna ett svar