1665

Dagens Pepys-ämnen är peruker och pesten. Efter puritanernas flärdlösa regemente, med synd och skuld och pottklippning, var engelsmännen jättesugna på lite överdrivet mode igen (av den typ som illustreras i nedanstående karikatyr av Louis XIV). Detta år antecknar Pepys, alltid pigg på det senaste, att han låtit barberaren raka honom skallig och införskaffat en peruk (det engelska ordet för peruk, ’periwig’ – sedermera bara ’wig’ – dyker för övrigt först upp hos neologismernas okrönte kung, Shakespeare). Inte för att företeelsen i sig själv var ny: redan de gamla egyptierna rakade skallarna och bar sedan ullgarnsperuker (detta fick jag lära mig som extrakorist i Aida på Malmö Opera; detta plus att måla ögonen med kajalpenna så att de såg ut som småfisk-hieroglyfer). Nåväl, Pepys är dock en smula tveksam till att börja använda sin nya peruk: ”3rd September 1665: Up, and put on my coloured silk suit, very fine, and my new periwig, bought a good while since, but darst not wear it because the plague was in Westminster when I bought it. And it is a wonder what will be the fashion after the plague is done as to periwigs, for nobody will dare to buy any haire for fear of the infection? That it had been cut off the heads of people dead of the plague.” Huga; en avskräckande tanke som nästan skulle kunna få en att återgå till pottfrisyren, tror jag.