Idag är det norska nationaldagen, och den firas som bekant till minne av hur Henry VIII kickade ut (och sedan kickades ut av) katolicismen, och utnämnde sig själv till den sprillans nya anglikanska kyrkans överhuvud, på rent trots efter att påven varit knusslig och envist vägrat bevilja Henry skilsmässa från Catherine of Aragon och omgifte med Anne Boleyn. Föga förvånande var detta kyrkans nya överhuvud mycket mera villig än den tjurskallige Rom-påven hade varit att bevilja både skilsmässa och omgifte. Blev Englands katoliker både arga och rädda? Har påven en rolig mössa? Det proto-puritanska parlamentet däremot ropte hurra och tyckte det var på tiden med lite starkare värdslig maktbas i öriket.
Låt oss nu för ett ögonblick vara empiriker och fråga: har då påven egentligen en rolig mössa? Svaret är, tja, ibland – till exempel den där som ser ut som om en yxmördare gått lös på huvudet och kluvit det i en främre och en bakre halva, och det här Fabergéägget (påvetiaran) – men ibland går påven faktiskt också omkring på gatorna som en vanlig man, ska ni veta. Får jag presentera: Trollkarlen, Trump-looken, le Maurice Chevalier, samt den Mexikanske Musikern.
På andra håll gick det för övrigt bättre för de som hejade på det katolska laget: sju spanska utbytesstudenter i Paris fick lite hybris och grundade en ny orden, jesuiterna (en orden som vår nuvarande påve tillhör).
Lämna ett svar