29 maj detta år lyckades islamisk-osmanska trupper efter 53 dagars belägring erövra staden Byzantion/Bysans, och hivade ut grekerna, eller om det nu var romarna, eller nåt annat antikt folk; man kan nämligen aldrig så noga veta med Byzantion – staden som, likt kärt barn och checkbedragare, har haft påfallande många namn. Genomsnittsgreken, cool som en stockholmare, kallade den oftast bara ”Poli”, alltså ”Staaaaan” ungefär. Vikingarna kallade den Miklagård. Kejsar Konstantin döpte den till Nova Roma när han gjorde den till huvudstad i Romarriket, fast i folkmun blev den mer känd som Konstantinopel, vilket den fick heta även i osmansk tid, tills den på 1900-talet genomgick sin sista (?) transformation, till Istanbul. Varför? Nja, som redan The Four Lads sjöng år 1953:
”…why did Constantinople get the works?
That’s nobody’s business but the Turks’.”
Mer schlager: Enguerrand de Monstrelet hette en fransk krönikeförfattare – född i Picardie, död där detta år. I sin Chronique de France skrev han bland annat om den taggiga lilla utlöpare av Rosornas krig som hette slaget vid Agincourt/Azincour (mer om detta en annan dag). Så varför är han med här? Jodå, vi har en hel rosenbukett av möjliga skäl, så välj själva: A) han har ett roligt namn; B) han har en rolig mössa; C) Han påminner oss om en av Englands mesta utklassningssegrar på slagfältet; D) Han ger oss orsak att minnas ännu en inaktuell schlager, ”Roses of Picardy” (fast kriget som denna sång från 1916 handlar om är väl snarare första världskriget).
Nedan ser vi ett litet collage av blandad relevans – bilden av vår vän Enguerrand flankeras av Miklagård och Agincourt, och så får vi som bonus länkar till både ”Roses of Picardy” (1928) och ”Istanbul, Not Constantinople” (1953).
Lämna ett svar