Detta år föddes Christoffer Columbus i Genua. Hans far var både yllevävare, värdshusvärd, osttillverkare och dito försäljare, alltsammans utan framgång, vilket ju är tur eftersom annars skulle nog den lille Christoffer ha blivit kvar hemma i familjeföretaget i stället för att gå till sjöss och upptäcka Amerika – och det hade väl ändå varit bäst på många sätt om han inte gjort, så kanske det inte var så turligt i alla fall? Eftersom sommarkollo-hönsen i Gaslunda redan hjälpt oss lajva Columbi frukostägg (se 1482), tillåter jag mig att filosofera vidare över fenomenet ”ställa ett ägg på högkant på ett plant underlag”. För det första, varför skulle man vilja göra något så dumt som att ställa ett ägg oöppnat på högkant när det blir så god bearnaisesås av det som finns inuti (än en gång, tack, Gaslundakollektivet)? För det andra, om man nu ändå absolut vill göra något så dumt som att ställa ett ägg på högkant, varför då göra det enkelt för sig? Tillåt mig att presentera det ultimata frukostägget: Gömböc, en äggliknande, konvex, solid och mysko 3D-grunka. ”En sådan sfär har […] en och endast en labil jämviktspunkt (när tyngden är i dess toppläge) och är således en mono-monostatisk kropp” säger Wiki, och vem är jag att jag skulle säga emot. Att se en gömböc hitta sin jämviktspunkt är lite som att se en sköldpadda som hamnat på rygg komma på fötter igen. Monostatos är dessutom en superb operaskurk i Mozarts ”Trollflöjten”, och Columbi hatt på bifogade porträtt liknar de geometriska spåmaskiner man vek som barn, så låt oss vika upp random flärp och hoppas att där står ”välkommen till slutet av detta baklängeshistoriska inlägg”.
Lämna ett svar