1500

Eftersom midnatt snart passeras, och jag obarmhärtigt kommer att förvandlas till en pumpa om jag inte räknat ner år 1500, får det bli ett stycke lika snabb som solid forskning baserad på ett stort antal glada midsommaraftonstimmar under den kinesiska apeln. De grå duvorna i trädet sa nämligen ideligen ideligen ”Så gå då – så gå; så GÅ då – så gå; så GÅÅÅ då – så gå! GÅ!” (Detta enligt E*, och eftersom det är hennes nedräkning får vi ju tro henne.) Jag blev naturligt nog nyfiken på dessa fullfjädrade drama queens och gick till källorna, varvid jag snabbt konstaterade att brevduvor brukats i bl.a. Kina och Egypten långt före Kristi födelse; i Grekland använde man dem för att meddela sportnytt i samband med de olympiska spelen, och ännu senare uppehöll man med duvornas hjälp reguljära postlinjer (antagligen med tätare turer än PostNord) i Bagdad och Syrien. Tidiga nordiska exempel hittar jag däremot inga; kanske detta har något att göra med att medan dessa sydliga civilisationer redan skrev på lättviktiga material som papyrus, pergament och papper, knackade svensken runstenar.

Under århundradena närmast före och efter år 1500 (ta-daaa) var det brevduvor som skötte vaktsystemet härs och tvärs över Medelhavet och gjorde det möjligt att hålla ihop den utspridda örepubliken Genua. Bilden nedan är från 1488, alltså tolv år från dagens datum, men jag tycker ändå att man hos såväl duvkastare som duvor ser något av den där rätta post-midsommaraftons-hålögdheten: ”Så GÅÅÅ då – så gå!!!”