Detta år föddes Richard Whittington – en man som blev berömd som köpman, politiker, parlamentsledamot, sheriff och så småningom Lord Mayor i London (han omvaldes inte mindre än fyra gånger, och var alltså minst fyra gånger mer populär än he-who-shall-not-be-named). Min strikt vetenskapliga, opartiska slutsats och könsöverskridande killgissning är att detta bergis hängde ihop med det faktum att han hade en katt; i senare tid har Whittington blivit allra mest berömd som hjälten i en ballad/folksaga som heter ”Dick Whittington and His Cat”, och sedan förviktoriansk tid har denna berättelse i december/januari förekommit som traditionell och mycket populär panto på Englands teatrar (och då veeeet man aatt SNAAART är det juuuuuul). Katten är en mycket viktig person i historien, och liksom Dr Johnsons fyrbente kompis Hodge (se 1767) har han fått sig en alldeles egen staty i London (se bild).
Eftersom Dick Whittington genererade associationer både till juletid och till trumpna kolportörer av alternativa fakta, vill jag också passa på att med skohorn och vaselin klämma in en vit lussesärk som detta år nämndes för allra första gången i skrift, nämligen den så kallade Turin-skruden eller Turin-svepningen. Det är en linneduk om 4,5 x 1,2 meter, som sedan just 1354 påstås vara Jesu liksvepning. På tyget finns liksom kalkerat bilden av en svårt skadad man som onekligen liknar den bild vi har gjort oss av Jesus – alltså en mager och medeltida Max von Sydow-lookalike snarare än en man från öster om Medelhavet. Redan år 1389 avfärdades dock svepningen av en lokal biskop som fake news; kyrkan velar fortfarande om skrudens autenticitet, men den förvaras fortfarande i Turins katedral, så de har i alla fall inte klippt mattrasor av den än.
Lämna ett svar