1642

Ett bedrövligt år, helt enkelt, hur man än ser på det. Inbördeskriget utbröt i England, och puritanerna var på frammarsch, de lömska små glädjedödarna. I september stängdes alla Londons teatrar, och förblev stängda ända till restaurationen (se 1660). Galileo ”Och likväl rör hon sig” Galilei dog efter nio år i husarrest för brott mot den geocentriska världsbilden (inte förrän 350 år senare, år 1992, erkände katolska kyrkan att man möjligen varit ute och cyklat och var skyldig Galilei en väldigt retroaktiv ursäkt). Gula Floden svämmade över när ett pucko av politiska skäl lät bryta igenom fördämningsvallarna, och över 300 000 kineser dog. Den 35-årige poeten, puritanen, pamflettförfattaren och sedermera utrikesministern i Cromwells regering, John Milton (se 1674 och 1658), gifte sig med en stackars16-åring, Mary Powell. Hon flydde hem till sin mor efter bara en månad som gift; man vet inga detaljer om omständigheterna, men en sak är säker: Milton måste ha varit något så oerhört överjävlig för att modern skulle gå med på att inte bara ta emot henne utan också behålla henne i föräldrahemmet, därigenom brytande mot lagen (enligt vilken Mary nu var makens egendom att förfoga över). Milton skrev och publicerade flera griniga pamfletter om att man borde tillåta skilsmässa, ända till dess att Mary blev tillbakasänd till honom tre år senare. Hon födde honom i rask följd fyra barn och dog av det fjärde, 27 år gammal. Nästa hustru, Katherine Woodcock, fick för övrigt bara leva drygt ett år innan hon också dog i barnsäng; hustru nummer tre, den 31 år yngre Elizabeth Mynshull, överlevde honom däremot, och det sades om henne att hon härjade med hans döttrar i hans livstid och snodde dem på arvet när han dog, så det är möjligt att han till sist fick just den hustru han förtjänade. (Som ni kanske märker är Milton inte min favoritpoet. Inte min favorit-nånting-alls, faktiskt. Nedanstående bilder föreställer tjugotre grabbar som allihop heter John Milton och säkert är mycket trevligare.)