Morgonstund har Sigismund! Och i choklad till och med. Jag fyller på med lite mer ögongodis i form av arkitektur samt godis i form av exotisk frukt: igår blev det Simon de la Vallée och bananer, och idag kan jag berätta att arkitekten Christopher Wren föddes – han som så småningom ritade den dubbelt ananasbeprydda St Paul’s Cathedral (se 1701 och 1697).
Som F påpekar [i en kommentar till inlägget vi inte ser här] är detta år ju ett som de flesta av oss vet åtminstone en grej om: slaget vid Lützen, och dimman, och hästen Streiff, och bomsadeln, och älghudskyllret som inte stoppade kulan, och Gustav II Adolf som stöp, och blev en bakelse och en bal. Låt mig blott tillägga att en annan medverkande i detta jättestora liv-och-död-lajv var vår gamle vän Dodo zu Innhausen und Knyphausen; han var ju ett slags paneuropeisk legosoldat, som knypat sig in och ut (och nach, zeit, von und zu också förmodligen) ur vareviga krig ända sedan 1603, och sett hela kontinenten genom krutrök under trettio år med sabel i hand. Han fortsatte faktiskt med just detta ända fram till nesan att bli dräpt i ett mycket litet och oviktigt slag vid en plats med det fåniga namnet Haselünne (slagfält eller naturreservat?). Sic transit gloria mundi. Sigismundi.
Lämna ett svar