Idag blir det pan-asiatisk buffé: År 1629 lyckades en manchurisk armé för första gången bryta sig igenom den kinesiska muren och hugga för sig några städer, innan de drevs ut igen av den regerande Ming-dynastin. I Thailand hette dynastin från och med detta år och knappt sextio år framåt Thong (lite jobbigt ändå att tillhöra en kungafamilj som heter Stringstrosa, tänker jag; tur att det var så långt till ett engelskspråkigt land). Rajasingha II blev singalesisk kung i Kandy, Sri Lanka, där han liksom på köpet blev sambo med kungapalatsets mesta sevärdhet: Tandtemplet – ett tempel helgat åt en tand från Buddha som tydligen blev kvar efter kremeringen av dennes kvarlevor för cirka två och ett halvt millennium sedan (buddhisterna har sannerligen ordning på sina småprylar). I Japan blev det detta år förbjudet med tjejer på scen; onna-kabuki (sång- och dansdrama med kvinnliga skådespelare) avskaffades, eftersom det ansågs alltför erotiskt (har man sett kabuki undrar man ju lite vad det var som de tände på?). I stället kom yarō-kabuki, med unga män i kvinnorollerna; dessa s.k. onnagata (kvinnorollsskådespelare) var, och är, ytterst beundrade, närmast vördade, och faktiskt också lite erotiska för både kvinnor och män. Lite som en Lundaspexare kan man kanske säga. Bilden [ni får se den för ert inre öga]: jag tror hen sjunger:
”Fy, stygga kandidaten!
Hur kan ni säga så?
Jag rodnar som tomaten
Utav att höra på.”
Lämna ett svar