Den 14 april detta år dog earlen av Bothwell i Danmark, efter många långa år som kedjefånge i ett tornrum utan vare sig klimatanläggning eller golvvärme på det mycket lämpligt benämnda Dragsholms slott. Dessförinnan hade han faktiskt suttit och ugglat på pågatågsavstånd – nämligen i det dåförtiden danska slottet Malmöhus; där fanns mer bekvämligheter än på Dragsholm, men å andra sidan lär Bothwell ha klagat över en (möjligen alkoholinducerad) demonisk katt med glödande ögon som kom framhoppande ur eldstaden och satte sig på hans bröst nattetid. Jaja, somliga surar och klagar, medan andra i tacksamhet låter måla porträtt av skorstenskatten (se Southampton och Trixie, 1601); vi som också har äran att få nattligt kattbesök – eller om det nu möjligen ska vara kattligt nattbesök – är på Team Southampton, eller hur E*?
Nå, hur blev då en skotsk ädling långliggare i ett skandinaviskt fängelse? Tja, när man läser om honom får man lite Ivan Groznyj-vibbar (se gårdagen), och sådant går ju trots allt oftast käpprätt i finkan utan att passera gå, om man nu inte råkar vara envåldshärskare förstås. Så här var det, ungefär: som skotsk amiral kom Bothwell många år tidigare till Köpenhamn, och gifte sig där med en norsk amiralsdotter; han solochvårade henne på hela hemgiften, men tyckte sedan tydligen att det inte riktigt gilldes att vara gift på norska, för efter ett tag gifte han sig igen, denna gång med en högadlig skotska. Queen Mary (Stuart) var närvarande vid detta Bothwells andra bröllop; hon var själv då inne på sin andre make, Henry Stuart, Lord Darnley. Kanske tyckte Bothwell och Mary att de hade något gemensamt i och med detta; kanske fann de varandra i det faktum att de inte var nöjda med sina nya makar heller. The botten was nådd när Lord Darnley gick och mördade Queen Marys privatsekreterare (och möjligtvis älskare) David Rizzio: några månader därefter mördades minsann Darnley själv medelst två tunnor krut, förmodligen av Bothwell och, gissar man, minst en petarderare (ett yrke som smäller högt; se F*s tidigare inlägg på detta ämne). Samma år vigdes Bothwell och Maria Stuart, tre månader efter mordet på Marys make nummer två, och tolv dagar efter Bothwells skilsmässa från maka nummer två, hon den högadliga. Smakfullt; de kunde inte ens vänta till lördagen därpå.
Äktenskapet med Bothwell gjorde Queen Mary så impopulär att hon tvingades abdikera från den skotska tronen; Bothwells titlar och ägor drogs in för förräderi, varpå han flydde till Skandinavien, där han ju hade så himla många vänner att han bums sattes i fängelse – och resten vet vi. Utom att Mary Stuart år 1570 sökte och fick skilsmässa från Bothwell, på den formella grunden att Bothwell våldtagit henne före bröllopet (hade det varit okej efter bröllopet, undrar man?). Samt att Bothwells mumifierade lik blev liggande till allmänt beskådande i en glasmonter nästan lika länge som Fet-Mats; först på 1980-talet lades det, på önskemål från drottning Margrethe, i en sluten träkista.
Jag har faktiskt ingen lust att posta porträtt av de hobbypsykopatiska huvudpersonerna i detta grälla drama (inte ens mumien – det får bli ditt bord, El*); i brist på bild på den demoniska katten får det bli den stackars David Rizzio istället, bara för fiolens och ballerinakragens skull.
Lämna ett svar