Naturfilosofen Heinrich Cornelius Agrippa av Nettesheim utkom detta år med en skrift jag inte tidigare kände till, men vilken jag hädanefter tänker citera minst en gång om dagen – nämligen Declamatio de nobilitate et praecellentia foeminei sexus – alltså”Deklamering om det kvinnliga könets ärbarhet och överlägsenhet” (jag har inte lyckats hitta någon svensk översättning, så jag citerar från den engelska). Agrippa var för övrigt inbjuden att delta i en av disputationerna om huruvida Henry VIII:s äktenskap med Catherine of Aragon var lagligt bindande eller ej (se 1530), men valde klokt nog att tacka nej till att beträda detta verbala minfält och gick och blev arkivarie och historiograf åt Margareta av Österrike i stället (vi som är historiografer åt E* applåderar detta beslut).
I texten argumenterar Agrippa för kvinnans överlägsenhet ur ett flertal olika synvinklar – Bibliskt/teologiskt, naturvetenskapligt, fysiskt, mänskligt och inte minst estetiskt. Han börjar med att konstatera att Adam betyder ’Jord’ medan Eva betyder ’Liv’, och vem som helst kan väl fatta att liv är finare än ”sordid and contemptible Earth”. Vidare tar han som exempel Bibelns berättelse om hur Gud skapade allting och alla – Han började med de lägsta krypen och fortsatte sedan via fiskar, fjäderfä och fyrbeningar, upp till det allra finaste, människorna: eftersom kvinnan då skapades allra sist, efter mannen, som ”the end, complement, and consummation of all the works of God”, måste det ju vara hon som skapelsens krona, inte mannen. Och visserligen kom Jesus till Jorden i manlig gestalt, men eftersom han blev till genom andlig befruktning av fysisk kvinna, var han ju ändå gjord av enbart kvinnokött, påpekar Agrippa. (Jag ser genast för mitt inre öga Jesus som slängig tonåring spankulerandes omkring i ironisk oversize-T-shirt med texten ”Jungfrufödsel byggde denna vackra kropp”.)
Agrippa övergår nu till naturvetenskapen och berättar vad som händer om man kastar båda könen i poolen för att se om de flyter: “if a man and woman together chance to be exposed to danger by water, /…/ you may behold her a long time floating /…/; whilest the Man streight sinks, and (like other gross bodies) tends to the bottome, as his proper center.” Inte nog med det – män drunknar mer skamlöst också: inte ens Döden kan beröva kvinnor deras ärbarhet, ”for when drowned, /…/ Women lye in the water with their faces downwards, Nature sparing their modesty, whereas a man in such a case swims on his back, exposing all his shame and nakedness to publick view.”
Jag skulle kunna sitta här hela dagen och citera Agrippa, när han bevisar att kvinnor är vackrare än män, snällare, mer i kontakt med sina känslor och även mer vältaliga och duktiga på att klä dessa i ord. Han säger också: “’Tis a proud self-flattering conceit of the Bearded-Tribe, to arrogate all learning to themselves, or think the noble Female Sex incapable of making as generous flights towards the top of Parnassus, as they. Women’s Phantasies are much more quick and searching; their memories as tenacious and faithfull; their judgements as solid; all their faculties as ready, and their thirst after knowledge and fame no less intentive, than Men’s. Why then should they not with the same advantages, make at least an equal progress in Literature?”
Är då män inte bättre på något alls? Jo, de är fysiskt starkare än kvinnor – men, drämmer Agrippa i med: ”If strength alone must give the pre-eminence, let Men give place to their horses, confess their oxen their masters, and pay homage to elephants.”
Heja Agrippa, du rolige kvinnosaksman! Vi förlåter dig din fåniga mössa (hakbandet!), din pottklippning och ditt Hatte Furuhagen-skägg.
Lämna ett svar