Vi Facebookhistoriker, som hade fullt sjå med att klara bytet från juliansk till gregoriansk kalender i mitten av 1700-talet, blir alldeles rundögda när vi tänker på aztekerna. Dessa Centralamerikas multitasking-fantomer höll nämligen igång två kalendrar samtidigt: en kalender på 365 dagar för årstider, sådd och skörd, och en kalender för religiösa och rituella ändamål, baserad på en period av 260 dagar. Eftersom kalendrarnas cykler hade olika längd var det 52 år mellan varje gång en bestämd datumkombination inträffade. I växlingen från en 52-årsperiod till nästa var alla ängsliga för att jorden skulle gå under – lite som millenniebuggen ungefär – och det var viktigt att man följde vissa ritualer: släckte alla eldar, slängde alla köksredskap, iakttog tystnad, fasta och åderlåtning, och offrade en stackare genom att tända eld ovanpå honom och sedan ta ut och grilla hans eget hjärta på brasan (med hjälp av alldeles nya köksredskap, får man förmoda), varefter landets alla eldar tändes igen från just denna mänskliga klotgrill. Aztekerna hade över huvud taget ett lite udda förhållande till det där med högtiders firande visar det sig; exempelvis kan jag med viss förundran berätta att vid den högtid som hölls till majsgudinnans ära, halshöggs unga kvinnor medan de dansade, vilket skulle symbolisera skörden av majskolvar. Jag tänker att det i Sverige under liknande omständigheter skulle bli svårt med nyrekryteringen till folkdanslaget, siste april-kören och julspelet, men aztekerna, de ställde minsann upp för traditionerna. Nå, åter till 1507: just detta år hölls den allra sista 52-årsceremonin – sedan kom nämligen spanjorerna och införde en helt ny uppsättning nyårscharader, katolska fast också centrerade kring kombon blod-och-brasa. På ämnet Amerika och år 1507 kan jag vidare meddela att den tyske kartografen Martin Waldseemüller just detta år publicerade sin Cosmographiae Introductio, med en tillhörande karta som för första gången visade Amerika som en separat kontinent; han döpte denna landmassa, inte efter sig själv utan efter sin vän och idol Amerigo Vespucci. Tänk; om han gillat sin vän lite mindre, eller sig själv lite mer, kunde USA ha hetat Waldseemülleria. Då hade det stått MWGA på Trumps fula keps.
Lämna ett svar