Detta år dog Foelke Kampana, mer känd som ”Foelke den onda”, en frisisk adelsdam som var regent i ett antal pyttesmå frisiska stater med roliga frisiska namn – först som förmyndare och ekonomisk förvaltare för sin son, sen i sonens frånvaro, och till sist som förmyndare för sin sonson. Hon figurerar i flera historier och legender och förekommer också som litterär figur, men här i historienedräkningen är hennes roll fullständigt begränsad till en enda: att vara ursäkt för så många roliga frisiska namn som möjligt. Hör här bara: hon var dotter till Kempo von Hinte, gifte sig med riddare Ocko Kenisna tom Brok (som snart dog), födde dottern Occa och sonen Keno tom Brok och blev styvmor till Widzel tom Brok (tills hon lät avrätta honom); hon fajtades med fiender som hette Folkmar Allena och Lütet Attena, och gick till historien i en krönika skriven av Eggerik Beninga (namntips till minst ett av nästa sommars hyreshöns, Elsa och Fredrik?). Jag får något Lennart Hellsingskt i halsen:
Folkmar och Lütet
fick duktigt på plütet,
och styvsonen Widzel
blev platt som en schnidzel.
Folkmar Allena
fick lüten på bena,
och Lütet Attena
blev mol och allena,
Ocko Kenisna
han krokna’ och vissna’,
men Foelke, hon sken, å
vann kosing på Keno.
På bilderna ser vi foerst Foelke själv som poekar finger åt världen, sen en av de böcker om henne som skrivits av folk med roliga frisiska namn, och sist dottern Occa som rullar i frisiskt hö i någon form av bygdespel om Foelke. Ja, det blev beige det här, men tänk på att det är onsdag.
Lämna ett svar