I England detta år användes för första gången officiellt i skrift termen ‘Lollard’ om den speciella sorts kristna dissidenter och barfotapredikanter utan akademisk background som dykt upp i samband med John Wycliffes bibelöversättning till engelska (mer om detta senare). Naturligtvis straffades dessa hårt som kättare; betecknande nog gällde skriften 1387 just ett fördömande från biskopen av Worcester av fem fattigpräster, ”nomine seu ritu Lollardum confoederatos”. Det lite roliga namnet (för min del ser jag för mig en hel skock killar i bruna kåpor som lallar omkring höga som hus under stillsamt tungomålstal och sång, krockar ibland och då byter riktning, som radiobilar ungefär) kommer förmodligen från nederländskans Lollaerd (av ’lollen’ – att muttra, mumla), och betecknade den grupp som skötte begravningarna under 1300-talets utbrott av Digerdöden. Dessa bönemumlande och dödsmässande dödgrävare kallades ’lollebroeders’ på medeltidens nederländska; på medel-högtyska ’Lollhorden’, efter verbet ’lollon’ (att nynna eller sjunga). Så nu vet vi det. Fast jag tror ändå att det verkliga ursprunget finns i nedanstående film. Kanske har jag fel. Men är det fel, så är det i alla fall kul. https://youtu.be/2Z4m4lnjxkY
Lämna ett svar