Efter skäggskatt i Ryssland 1698 följer fönsterskatt i England 1695 (och något senare i flera europeiska länder); man valde alltså antalet fönster som ett mått på hur stort huset var och satte skatten efter det (eftersom man inte riktigt kunde reda ut det där med inkomst- och förmögenhetsskatt). Vissa listiga engelsmän kringgick problemet genom att låta mura igen en del av sina fönster med tegelsten. Det är lite kul att föreställa sig hur detta skulle fungera idag, då man tenderar att dels ta rundligt betalt för en fin utsikt, dels bygga hus helt i glas – man skulle för all del vinna några skattekronor på antalet fönster, men förlora halva försäljningsvärdet för att man listigt murat igen panoramafönstret på sjätte våningen med milsvid utsikt från Blocket till Bron; och Lunds kommuns skrytbyggeakvarium Kristallen skulle plötsligt se ännu mer ut som en simhall, fast fuktskadad och stängd och inbakat i tegel (eller kanske betong eller plywood, för att få till den rätta, råa, tröstlösa fulheten).
Engelska regeringen införde också andra sluga sätt att klå medborgarna på pengar detta år: nu fick man böta £2 om man svor eller sa fula ord (utom kanske Fhlaibhertaigh då). En annan dag ska jag berätta om tegelskatten, glasskatten, den bysantinska eldstadsskatten, tapetskatten och den norska skogskatten (ni får själva gissa vilken av dessa som jag hittat på).
Lämna ett svar