1589

Detta år gifte sig King James VI of Scotland (han som sedermera också blev James I av England) med prinsessan Anne av Danmark. Själva bröllopet hölls på traditionellt COVID19-vis, via Skype och med brudgummen i Skottland och bruden i Danmark. (Kungliga bröllop genom ombud hörde till vanligheterna vid denna tid; kungen kunde ju inte lämna jobbet, och man kunde ju inte bara skicka iväg en ogift prinsessa utan målsman så där ut på de sju haven.) Den nygifta Anne seglade mot Skottland någon vecka senare, men en sjövild storm i Kattegatt separerade flottan – hälften fortsatte till Skottland, hälften (bl.a. den sprillans nya drottningen) sökte lä vid norska kusten. (Man drog slutsatsen att det var trolldom med i spelet, och avrättade för säkerhets skull några skyldiga häxor i både Norge och Skottland.) Då blev det fart på den velige James: han beordrade fasta och böner för drottningens välgång för sitt folk, och skrev minsann själv flera emo-sånger till Anne. Fast sen seglade han faktiskt iväg till Norge själv, gifte sig med Anne IRL i Oslo, och åkte på bröllopsresa till svärföräldrarna i Danmark innan de for till Skottland (för att tyvärr inte leva lyckliga i alla sina dagar). För den som gått och undrat hur Shakespeare i Hamlet och Macbeth så verklighetstroget kan beskriva det danska Kronborgs slott respektive det skotska Glamis Castle har vi kanske en del av förklaringen här: på bröllopsfestligheterna underhöll, inte bara vår gamle morrisdans-nemesis, Will Kempe (se 1600), utan också ytterligare ett par av de skådespelare som så småningom blev Shakespeares kollegor; de kunde alltså berätta för Shakespeare om ramparts och riddarsalar, om jutties, friezes and coins of vantage.
Här skulle jag ju kunnat illustrera med Morris-Kempe igen, men eftersom jag inte ätit frukost än får det bli Glamis Castle i stället.