den tjugonde april detta år tillkom Sveriges första väderkarta, nämligen den berömda Vädersolstavlan.
Sir Thomas More blev huvudet kortare efter att ha vägrat svära den av Henry VIII påbjudna Oath of Supremacy som innebar ett erkännande av kungens överhöghet i både kyrka och stat (vi kommer snart till hur Henry gick blev anglikanska kyrkans egen lille småpåve), och i alla andliga såväl som timliga angelägenheter. Mores sista ord på schavotten var ”I die the King’s good servant, but God’s first” (en tvättäkta knipperdolling med andra ord), men hans näst sista var att skoja med bödeln: More påpekade att hans skägg var oskyldigt till brott och inte förtjänade bödelsyxan; han placerade det omsorgsfullt så att det inte skulle komma i vägen vid halshuggningen. (More är visserligen skägglös på alla porträtt, men han satt fängslad i Towern ett bra tag innan han blev avrättad, så han hade kanske anlagt fängelsemotsvarigheten till ett slutspelsskägg?)
Apropå ansiktsbehåring: kommer ni ihåg de ryska skäggpoletterna (1698)? Detta år introducerade Henry VIII, själv skäggtomte, en speciell skäggskatt; den var olika hög, inte beroende på skägglängd utan på samhällsställning. Skatten försvann under några år efter Henrys död, men återinfördes av Elizabeth I, på alla skägg som var mer än två veckor gamla. (Kanske man kan gissa att drottningen hade en viss svaghet för tredagarsstubb, eftersom hon lät den förbli gratis?)
Lämna ett svar