1461

I England krigar Rosorna oförtrutet på, ideligen ideligen; detta år var det dags för slaget vid Mortimer’s Cross. Yorksidan fick oväntad hjälp från ovan: i gryningen just den dag då slaget utspelade sig uppstod det himlafenomen som kallas parhelion eller vädersol, och inte en utan tre solar steg på himlen. Detta potentiella omen skrämde slag på trupperna, men Edward of York insisterade på att det var ett gott förebud: de tre solarna representerade treenigheten, vilket visade att Gud var på deras sida (Edward använde därefter solen som sitt emblem; det är detta som hans avundsjuke lillebror Richard III ironiserar över när han säger ”Now is the winter of our discontent/ Made glorious summer by this sun of York”). Shakespeare gjorde vädersolen ännu viktigare för York-bröderna; han lät vädersolen symbolisera dem själva, the suns/sons of York: Edward, George och Richard: 

Three glorious suns, each one a perfect sun; /…/

See, see! they join, embrace, and seem to kiss,

As if they vow’d some league inviolable:

Now are they but one lamp, one light, one sun.

In this the heaven figures some event.

 I förlängningen var det väl inte så vidare värst bevänt med treenigheten eller ens enigheten bröderna emellan; som vi redan vet sabbade Edward borgfreden genom att gifta sig med sin snygge-Elizabeth skottåret 1464; George, hertig av Clarence, bytte lag till Lancastersidan och tillbaka igen (se 1478); Richard malmseymarinerade George, hade sönder brorsönerna i Towern (se 1674 och 1483) och satte kungakronan på sitt eget huvud, och sen var det ganska snart slut på både röda och vita rosor i. Vädersolen som fenomen däremot har fortsatt att fascinera människan; bilderna nedan visar dels ett nutida foto, dels den kanske mest berömda avbildningen, Vädersolstavlan i Stockholms Storkyrka (se 1535). Den glodde vi på igår. Det var som på Louvren.