Är detta rätt tillfälle att berätta om en riktig kioskvältare om en pandemi? 1353 är nämligen publiceringsåret för Giovanni Boccaccios mest berömda verk, Decamerone. Det är digerdöd och elände i Florens, och en grupp ungdomar (sju kvinnor och tre män) bildar coronafamilj och idkar social distansering i en villa några kilometer utanför stadens stinkande smittohärd. För att de inte ska få det alltför tradigt – varken Trivial Pursuit, Facebook eller maratontittning på hela Matador är ju uppfunnet ännu – berättar de historier för varandra. Tio berättelser per dag i tio dagar – det blir en liten nätt novellsamling på hundra berättelser, de flesta komiska och parodiska skrönor om religiös dubbelmoral och diverse oanständigheter. Drygt sexhundra år senare gjorde Pier Paolo Pasolini gladporrfilm av några av de vildaste historierna; filmen sprallar av sex, slapstick och pilska nunnor; fredagskänslan!
Lämna ett svar