Detta år var det full rulle på Englands kung Edward III. Först lanserade han tre nya guldmynt – florin, leopard (en halv florin) och helm (en halv leopard) – som tyvärr inte innehöll guld nog att motsvara det nominella värdet, så senare samma år drogs de in igen. Sedan sparkade han igång ett lite varaktigare projekt: Strumpebandsorden (den som skulle bli en så kritisk faktor i Henry VIII:s liv och bensåriga död; se 1495 och 1547). Det gick till som så att på en bal just detta år var det en dam som tappade sitt strumpeband; legenden vet berätta att det faktiskt kan ha rört sig om den undersköna Joan of Kent, kungens blivande svärdotter (se 1361). Då kungen i sin iver att ta upp det råkade hissa upp hennes klänningsfåll en smula, skrattade balgästerna tydligen lite rått. För att skydda Joan från den pinsamma situationen (ursäkta mig, varför var det inte mer pinsamt för kungen som var den som råkade lyfta på hennes kjol?), utropade kungen på sin normandiska franska ”Honi soit qui mal y pense” (Skam den, som tänker illa härom) och svor på att göra strumpebandet till landets coolaste orden. Sagt och gjort; orden bildades 23 april detta år (även om den formellt instiftades först 1348), och Edward III kom alltså att fira Shakespeares födelsedag precis 220 år innan han faktiskt föddes, vilket jag vill kalla storartat förutseende av denne fine konung.
Bilderna: ett kortvarigt guldmynt, en cool orden, Edward III plockar upp strumpeband, Edward III sätter strumpebandsorden på sin son the Black Prince.
Lämna ett svar