1778

La Scala i Milano öppnade. Den holländske målaren J.H. Koekkoekk föddes; jag vill så hemskt gärna tro att han skrivit ’Små grodorna’ att jag nästan är beredda att ljuga ihop att han HAR gjort det, men sanningen bakom just denna sång är både välkänd och märklig, så här kommer den i stället: melodin är ursprungligen en militärmarsch (’Chanson de l’Oignon’) från franska revolutionens, sedermera Napoleonkrigens, dagar; man kan jämföra den med ’Marseljäsen’. Dessa marschgoa låtar kom naturligtvis med karaokemöjligheter; ’Chanson de l’Oignon’ sjöngs med omkvädet ”I takt, kamrater!” (”Au pas, camarades, au pas, camarades,/ Au pas, au pas, au pas!”). Engelsmännen såg sin chans att mobba ’grodätarna’ på andra sidan kanalen och sjöng i stället ”Au pas, grenouilles!” (”I takt, grodor!”); vi vet redan vilken variant som letade sig upp till Norden. Det verkar alltså som om svenskarna, trots grasserande frankofili (för att inte tala om hela Bernadottegrejen) redan då föredrog engelsk humor. En annan nyföding detta år var den engelske ur-dandyn, Regencytidens jazzgosse, ”Beau” Brummell (fast i ganska många år efter födseln får man väl ändå förmoda att det var mer blöjor, kolt och kladd som gällde än sprättiga kläder). Gustav IV Adolf föddes också (ett faktum som är lätt att fastställa; svårare är kanske att bedöma huruvida det berodde på Gustav III eller hovstallmästare Munck). Dog gjorde däremot en hel drös kändisar (1778 var 1700-talets 2016 kan man kanske säga), bl.a. Carl von Linné, Thomas Augustine Arne (”Rule, Britannia”), och BÅDE Rousseau och Voltaire.