1728

John Gay skrev sin oerhört populära Beggar’s Opera, blowing a raspberry i ansiktet på högstämd och heroisk italiensk opera som dominerade scenen vi denna tid. Tiggaroperan är i stället byggd på ett spexartat hopplock av populära folksånger och enklare operaarior; scenen är Newgate Prison i London, handlingen cirklar kring landsvägsrövaren Macheath och hans två flickvänner Lucy Lockit och Polly Peachum, samt deras entourage av paltigt, snorigt och deciderat ohederligt löskefolk. Detta år var det för omväxlings skull Köpenhamn det var eldsvåda i. Det kan ju i och för sig ha varit Georg Brandes, eller nån övernitisk pølseman som av oro för Livsmedelsverkets stickprovskontroller angående otillräckligt tillberedda köttprodukter eldade på för kraftigt under korvgrytan, eller den lille H.C. som lekte en smula oförsiktigt med elddonet – men jag misstänker att det var ännu värre än så. Tänk er en liten hålögd tweenie med rynkad panna, spinkiga ben och snö i gullhåret, som pulsar fram i nyårsslasken och svär dämpat på Vesterbrodialekt; svavelstickorna säljer dåligt, och det patriarkala förtrycket är värre än nånsin. The silicon chip inside her head gets turned to overload; nu er det nok, simpelthen – burn, Copenhagen, burn.