1710

Slaget vid Helsingborg. Svenskarna slog tillbaka en dansk armé som gjorde ett (vet vi som skriver baklängeshistoria) sista försök att bevara Sverige danskt. Huvudslaget stod tydligen ungefär där Fredriksdalsteatern ligger nu; den som har för vana att därstädes genomlida sommarbuskisteater under sedvanligt skyfall, kan ju trösta sig med att det kunde (och har) varit ännu värre: de svenska trupperna under Magnus Stenbock befanns ha marscherat så snabbt att trossen hamnat på efterkälken och därför blev soldaterna utan mat och fick sova under bar och blöt februarihimmel. Trots detta gick det så där för danskarna, och till sist blev de tvungna att göra en Dunkerque och evakuera till sin sida Sundet så snabbt de kunde. Sen gjorde (åtminstone enligt poeten Snoilsky) Stenbocks kurir, en ryttmästare Hammarberg, en egen Paris – Dakar-ritt (eller kanske man snarare ska jämföra med han killen som sprang Marathon – Aten?) till Stockholm för att berätta vem som vunnit matchen. Kompositören Pergolesi föddes (i mitt huvud har han alltid ingått i den där kompositörsgruppen med oväntade förnamn: Per Golesi, Monty Verdi och Kjell Kovskij och några till). Detta år blev Peking världens största stad; Peking erövrade titeln från Istanbul, som väl möjligen decimerats av alla bränderna (se t.ex. 1745, 1729). (Jag föreställer mig nu en ondsint liten pyro-pekinges som far omkring och eldar upp konkurrenterna; fortsättning följer, men kom ihåg att ni hörde det här först.)