var (förmodligen) året då Gregorio Allegri komponerade sitt berömda ”Miserere” för Sixtinska kapellet, där det framfördes under påskveckan. Påven Urban VIII insåg ganska omedelbart att han hade fått alla tiders hitlåt i sitt påvliga knä, och utövade sin pontifikala copyright: det blev förbjudet att spela verket utanför Sixtinska kapellet, eller ens föra ut noterna. Så förblev det ända till påsken 1770, då en finnig och fjunig fjortonåring som kallades Wolfi besökte Vatikanen. Han blev överväldigad av Peterskyrkan och Vatikanen, men allra mest av denna musik i vilken himlarna öppnar sig. Pappa Leopold, som också var med, skrev hem till mamma Mozart att vädret var bedrövligt, och att himlarna öppnat sig på ett annat sätt också: på väg hem från mässan hade de överraskats av ett skyfall som gjort dem blöta in på bara skinnet. Leopold skriver vidare: ”Vi har ju ofta hört om det berömda Miserere i Rom, som är så högt skattat att musikerna i kapellet hotas av bannlysning om de för ut så mycket som en enda stämma, eller skriver av det, eller ger det till någon. MEN VI HAR DET.” Unge Wolfgang Amadeus hade nämligen klafsat raka vägen hem från mässan med fötterna i lera men med huvudet kokande av den underbara musiken, och skrivit ner alltsammans ur minnet. Påven kunde inte annat än beundra den flitige ynglingen; det blev en påvlig orden i stället för en bannbulla, och musiken blev Wolfileaked och public domain på kuppen.
Länken nedan går till alla tiders mest berömda inspelning av Allegris Miserere, med King’s College Chapel Choir, 1963; änglarösten i solostämman (bara lyssna på 1:30-1:55!) tillhör en liten pojke vid namn Roy Goodman, vars musikaliska karriär överlevde målbrottet – han blev sedermera berömd dirigent. När han gästade Malmö Symfoniorkester för att dirigera ett eller annat körverk, bad jag (som sjöng i dåvarande MSO:s kör) lite generat honom signera min Miserere-CD – den första och enda autograf jag bett om tror jag faktiskt, men jag är glad att jag gjorde det, och Goodman sade sig vara glad och stolt över att för evigt förknippas med detta stycke musik. Han sa också att han och grabbarna i kören spelat fotboll eller rugby eller vad det var i regn och lera hela dagen innan det var dags för inspelningen (”jag minns att jag tittade ner på mina leriga knän med skrubbsår”), så något är det med småkillar, lera och himlar som öppnar sig för både skyfall och gudomlig musik.
[jag hittar inte samma länk som Kiki refererar till, men en annan från 1963 och änglarösten är där!]
(1) Choir of King’s College Miserere Part I(recording 1963) – YouTube
Lämna ett svar