Idag ska vi tala om uråldrig eller åtminstone lite halvgammal kattvisdom i skriftlig form: tre litterära verk, kanske ett var för tre vise män som heter Zlatan [E*s katt], Edvin [El*s katt och Matisse [K*s katt].
Dagens årtal är lite löst hämtat från den första av de tre: den thailändska Tamra Maew; den är skriven någon gång under Ayutthaya-perioden (kort paus för eftertanke och tacksamhet för att jag skriver och inte behöver försöka uttala allt detta), som varade 1350 – 1767, och då är 1554 helt ospecifikt i mitten av det mittersta årtiondet. Tamra Maew är ett säreget manuskript som inte är i bokform utan är vikt som ett dragspel; det kallas The Treatise on Cats på engelska, och beskriver i poetisk form olika thailändska kattraser, vilken färgsättning, teckning och ögonfärg de har, vilka av raserna som är lyckobringande etc. Samlingen är rikt illustrerad, och jag väljer indiskret en med en siameskatt som kräks och beskrivs så här i engelsk översättning:
”Upper mouth, tail, four paws, and two ears,
Eight points of pure black, as stated.
Eye color shines bronze-gray,
The name Moon Diamond for the white fur.”
T.S. Eliots Old Possum’s Book of Practical Cats är visserligen lite nyare (1939), men innehåller väl så mycket visdom (och högeligen personliga bilder av Nicholas Bentley). Min favorit bland dessa tänkande, strulande, hoppande, halvkriminella och heltokiga fyrbeningar är nog Macavity (fast jag väljer en bild på Mungojerrie and Rumpleteazer), men den mest inkännande kattaktiga dikten tror jag ändå är den där Eliot förklarar varför katter måste ha tre namn: ett vardagsnamn, ett finare namn att vara stolt över (”Else, how can he keep up his tail perpendicular,/Or spread out his whiskers, or cherish his pride?”), samt ett tredje, hemligt namn, som bara katten själv vet om och sluter i sitt gåtfulla inre:
”If you notice a cat in profound meditation,
The reason, I tell you, is always the same:
His mind is engaged in a rapt contemplation
Of the thought,
Of the thought,
Of the thought of his name:
His ineffable effable
Effanineffable
Deep and inscrutable singular name.”
Den tredje visdomspärlan, Kama Sutra for Cats, är visserligen nyast (1993), men bygger å andra sidan på den mer kända versionen för människor som är skriven allra senast på tvåhundratalet e. Kr. (den ska vi nog också komma fram till så småningom, var inte oroliga). Jag har en gång skämt ut mig på, om det nu var Hatchards eller Liberty, i London genom att stå och glutta i denna lilla bok och yla och frusta av skratt. Som vi alla vet innehåller originalet käcka tips och råd om mer eller mindre komplicerade ställningar att inta i sängen med sin hjärtanskär; Kama Sutra for Cats (eller som den egentligen heter, Kama Sutra fah Puteekhátz) är följaktligen ett slags uppföljare, som ger tips och råd för katten om hur man förhåller sig till, och håller sig kvar på, de underliga rörliga täckespositioner som därvid uppstår i sängen. De sextiofyra positionerna har namn som ser väldigt autentiska ut, både i original och i översättning (”The Sea of Warm Waves, The Camel that Sways, The Bedouin Tent); inte förrän man läser dem högt med Peter Sellers-accent avslöjar de sig som ren engelska: Harthandsvettee (hot and sweaty), Bedouin Dasheetz (between the sheets), Lah-wrens ofah Rápier (Lawrence of Arabia) etc. Läs och lär hur man uppnår Khátnihvarnáh, ni tre!
Lämna ett svar