Måndag: en riktig Tycho Brahe-dag. Ja, på riktigt, alltså – Tycho Brahe föds nämligen dagens år, 1546. Starten blev lite så där som andungar just nu lite slumpmässigt hamnar än med den ena mamman, än med den andra: som nyfödd lovades Tycho bort till en barnlös farbror och dennes hustru; föräldrarna ångrade sig, men när de fick nästa barn, bortförde de barnlösa släktingarna helt sonika den då tvåårige Tycho utan föräldrarnas godkännande, och uppfostrade den lille klimpen som son i huset. Föräldrarna gjorde märkligt nog inget återkrav; säregen familjedynamik där. (Men de hade förstås en betydande astronom till i barnaskaran, nämligen Tychos lillasyster Sophie, som assisterade brodern på Uraniborg och Stjärneborg, och skrev omfattande verk om kemi – ej publicerade och nu förkomna.)
Vid tretton års ålder antogs Tycho vid Köpenhamns universitet, där han raskt konstaterade att de astronomiska tabellerna inte stämde med vad man de facto såg på stjärnhimlen; Tycho drog slutsatsen att han hade rätt och tabellerna fel, samt att mätinstrumenten var för kassa. Sånt kan göra en novisch lite impopulär, men det visade sig att det var Tycho som hade rätt. I det läget blir man kanske lite övermodig, vilket Tycho strax blev i Rostock. Ja, han är naturligtvis långt ifrån ensam om att ha hamnat i konflikt i denna border-shop boomtown – men nu var det faktiskt inte alkohol bråket handlade om, utan om vem som var bäst matematiker. Man hade kanske kunnat tänka sig att sådant som huvudräkning, rabblande av multiplikationstabellen eller flest decimaler av Pi vore lämpligare tvekampsgrenar för att avgöra just detta än duell med blanka vapen, men icke – duell blev det. Som vi redan vet (se 1566) drog Tycho kortaste strået och fick stå där med lång näsa. Inte.
Den danske kung Frederik II gav Tycho ön Ven för att han skulle hålla sig och sina skills i Danmark; Tycho tog emot ön, men hängde ändå på familjegodset Knutstorp (med sin tama, lätt alkoholiserade älg) och i Prag en stor del av tiden. Han fick där av F*s favorit kejsar Rudolf II hedersuppdraget av att bestämma vilka dagar på året som kunde anses som otursdagar; han kom fram till att det fanns 33 sådana dagar i Sverige, men hårt prövade generationer svenskar har konstaterat att de är betydligt fler; än idag kallar vi som bekant vilken dag som helst när allt går åt pipsvängen, eller en färja med samma namn krockar med Helsingör i åtta knops fart, för en Tycho Brahe-dag. Färjan Tycho Brahe (invigd med ofrivilligt dunder och brak år 1991) var för övrigt den första av den hermafroditiska färjetyp med (så att säga) för och akter i båda ändar. Den riktige Tycho däremot var dedicerat maskulin och något av en Duracellkanin: han hade inte mindre än åtta barn. (Färjan som bär hans namn ville inte vara sämre, tydligen, och går på batterier sedan 2018.)
Tycho Brahe fick en minnessten år 2013 på Landskronas Walk of Fame (jag hade aldrig hört talat om denna sevärdhet, vilket är märkligt, eftersom den säkert är jättelång; jag menar, Siw Malmqvist, och Enoch Tulin, och… Siw Malmqvist…) som då invigdes av kungen. De berömmande ord som vid detta tillfälle uttalades om vår Tycho bör ha varit det finaste han hört sedan han konfirmerades.
Nedan: lika som bär – mannen med den halva frisyren och dito näsan, samt halva färjan.
Lämna ett svar