Detta år förde köpmän för första gången kaffet från Jemen till Mecka, och därefter vidare norrut längs arabiska halvön mot norra halvklotet, vilket ju är tur, för hur skulle E* annars kunna börja sin dag med två stora kackerlackor till frukost?
Detta år hände det också grejor utanför Skottlands västkust: klanerna MacDonald och MacLeod drabbade samman i slaget vid Glendale (på Isle of Skye), och lyckades nästan utrota varandra, vilket gjorde det avsevärt lättare för den skotske kung James IV att tre år senare annektera Hebriderna och dess uråldriga gaelisk-vikinga-härskartitel Lord of the Isles (just nu tillhör den Prince Charles). Aonghas Óg, den siste inhemske Lord of the Isles, mördades i sömnen just 1490; han fick strupen avskuren av sin irländske hovharpist Diarmaid O’Cairbre. Orsaken till mordet är inte känd, men jag skulle förmoda att O’Cairbre bara följde den impuls som han måste ha delat med alla cocktailpianister sedan tidernas begynnelse, där de spelar i uppförsbacke utan applåder varenda kväll, till ett alltmer ljudligt sorl, endast avbrutet av en eller annan full platschef från Mönsterås som insisterar på att få höra ”Ballade Pour Adeline”, som pianisten spelat cirka elva minuter tidigare.
Länken: observera sängkammarblicken vid 0:36.
Lämna ett svar