i dag har jag lite bråttom, så jag ska bara konstatera att detta år gick kung Parakramabahu VI och dog, till stor sorg för nya och gamla undersåtar i kungariket Kotte (se 1550). Han hade regerat sedan 1412, alltså i hela 55 år; tio år längre än Elizabeth I (fast drottning Victoria och Elizabeth II slår honom med flera COVID-avstånd förstås, de sega käringarna). De nya undersåtarna hade tillkommit när denne ytterst framgångsrike Kottekung hade lyckats ena hela Sri Lanka under sin regim, och därigenom åstadkom en period av politisk stabilitet och därav följande kulturell blomstring, speciellt inom litteraturen; perioden kallas ”the Golden Age of Classical Sinhalese Literature” (se till exempel den kända visan som börjar ”Ekorr’n sa till grannen som var kung av Kotte”). Man tror sig veta att ”den långa ludna svansen” i visan är en referens till Kottes flagga; se nedan.
Precis som Kandy (se 1629) fick Kotte under Parakramabahu VI:s tid vid makten ett tempel helgat åt en mirakulöst bevarad tand från Buddha. (Vad är det med Sri Lanka och tandtempel? Det känns lite ominöst, som med Medicifamiljen och tennis ungefär.)
Efter kung Parakramabahus bortgång föll riket snart i bitar igen – men det är en annan historia.
Lämna ett svar