Detta år kunde man tro att Gutenbergs Bibel, som började förberedas under det tidiga 1450-talet, med de första färdiga exemplaren från just 1454, skulle vara huvudnyheten (även om utgivningsåret räknas som 1455, då de flesta av de cirka 180 exemplaren kom ut). Själv blev jag extremt nyfiken när jag såg att den kallas ’42-raders-bibeln’; hur får man in Bibeln på 42 rader? Består den bara av boktitlarna, länkade till online-fulltexter? Är den återberättad av dagisbarn? Kunde Gutenberg stenografera? Men nä, det är mycket tråkigare än så: varje sida har 42 rader, helt enkelt. Så vi klämmer in lite lärorikt elände också:
Kommer ni ihåg (från 1507) aztekernas komplicerade kalender-roulette med olika kalendrar och en 52-års-cykel som det alltid var mycket farligt i början och slutet av, vilket kunde motverkas av ritualer som köksrenovering, tystnad, fasta, åderlåtning, och ännu mer åderlåtning i form av människooffer? Det är redan 52 år sedan 1507, och jag har blivit jättemycket klokare av detta dryga halvsekel, och vet nu att det faktiskt inte var ’bara’ folklore att det var farligt i övergången från en 52-årscykel till en annan. Jag hittade nämligen just en artikel från vad som verkar vara en tillförlitlig meteorologisk tidskrift, där man berättar att forskning på årsringarna i åldrigt trä från åren 882 till 1558 (en period omfattande 13 stycken 52-årscykler) visar att det faktiskt varit svår torka (och därför förmodligen missväxt) i samband med övergångsåren vid hela 10 av de 13 cyklerna. Det kritiska övergångsåret, motsägelsefullt gulligt kallat ”One Rabbit” (alltså det första av kaninens år i den nya cykeln), var tydligen ovanligt farligt just 1454: det är ett år som är ökänt för missväxt, svält och elände i aztekisk historia. Nedan: en sida ur Gutenbergs Bibel, samt den livsfarliga aztekiska kanin som förmörkade vart 52:a år.
Lämna ett svar