Detta år byggdes Blarney Castle – det vill säga, den tredje och nu existerande inkarnationen av detta bygge. Fast det är bara dess ‘keep’ (det befästa centraltornet eller kärntornet) som står kvar, förstås. (Google Translate levererar som vanligt: jag sökte efter ett förmodligen obefintligt ord på svenska för att översätta ‘castle keep’ och fick det beskäftiga förslaget ‘slottet håller’.) Där kan man klättra i trapporna, varv på varv allt högre upp tills man ser hela Lönneberga, Mariannelund och Vimmerby och Ulf Lundells trädgård i Kivik på en gång; och sedan kan man med hjälp av personalen, som är specialtränad i turistvikning, böja sig bakåt så mycket det går (tänk croissant eller två tredjedels mungiga ungefär), och låta sig med huvudet före hissas ner en bit i en… vad kan DET nu heta då? ’machicolation’; ett slags nedåtriktade hål runt tornet genom vilka man kunde armborstbeskjuta, stenbekasta eller blybehälla den lede fi (eller Ulf Lundell för den delen). Nuförtiden är det skyddsnät under, men för inte alltför länge sedan var proceduren definitivt förenad med livsfara; då höll en eller annan urstark irländare en om fotlederna och dinglade en upp och ner, med fritt fall under (se svartvit bild; jag förmodar att damerna på bilden är med som moraliskt stöd snarare än som presumtiva dingelobjekt, för alternativet är alltför jobbigt att överväga och ger väldigt konstiga bilder i huvudet).
Nå, varför utsätter sig någon enda vettig människa för detta ansträngande äventyr? Jo, infälld i parapeten på hålets ’utsida’ sitter den berömda Blarney Stone inmurad, och enligt legenden ska var och en som kysser denna sten magiskt bli mottagare av ’the gift of the gab’, i form av ett välsmort munläder, retorisk skicklighet och övertalningsförmåga. För att i möjligaste mån lätta upp den nästan viktorianskt sedesamma, tysta och tillbakadragna och framför allt extremt kvinnliga Lady-i-”Lady-och-Lufsen”-framtoning som ni alla säkert med sympati och beskyddarinstinkt noterat hos yours truly, slår jag rodnande ner blicken och mumlar blygt att även jag har kysst the Blarney Stone; tror ni mig inte, bifogas bildbevis nedan.
Lämna ett svar