Detta år lät florentinarna som första stad i Europa (första stad sedan romartiden vill säga) stenlägga alla sina gator. Det måste ha kostat en peng, men så hade man också ett gäng snuskigt rika köpmän och bankirer som kunde finansiera det hela. Jag roar mig med att föreställa mig Florens som ett slags medeltida Lund med myllrande gatuliv, där kampen om utrymmet genast dras igång; gjorde man speciella gångstråk, eller fick man cykla och köra hästkärra och spårvagn kors och tvärs överallt? Klagade grannarna på bullret, och på att folk nu körde för fort? Eller kanske på att David moonar på Stortorget och studenter näckar i fontäner, hånglar, sjunger och skrålar och slåss i offentlig miljö, i denna förnyelsens stad, hem för innovatörer som Galileo, Lionardo Da Vinci, Gucci och piano-uppfinnaren Christofori, för förmögna familjer som Medici, Rausing och Crafoord, för att inte tala om luriga politiker som Machiavelli och… Nä, jag stoppar där tror jag. Det blir roligt i hela huvudet att tänka så; försök får ni se.
(Om ni inte kan förmå er att tro på att bilderna nedan är autentiska foton av det florentinska buslivet anno 1339 kan ni försöka med den charmiga Merchant/Ivory-filmatiseringen av E.M. Forsters ”A Room With A View” från 1985.)
Lämna ett svar